Bakom kulisserna

Hur är det att jobba som djurskötare på Lycksele Djurpark?

Vindrutetorkarna får jobba hårt för att skapa sikt.
Maj-Britt Lundqvist kör med trettio års erfarenhet i ryggraden.
Praktikanten Chris Cockerill fyller hinkarna med foder.
Hö, foder, vatten. Check!
Renarna blir dagens första stopp på matrundan.

Det är torsdag. Nästan helg för de allra flesta, men mitt i veckan för djurskötarna vars yrke innebär att varje dag är en potentiell arbetsdag. Stormen Ylva har dragit in över de två nordligaste länen. I lappländska Lycksele ackompanjeras det brutala snöfallet av kraftiga vindilar, men det spelar ingen roll. Djuren på Sveriges nordligaste djurpark ska alla ses till, räknas och utfordras.

Skiftgången har placerat Maj-Britt Lundqvist sida vid sida med Ylva. Det är hon som med flera decenniers erfarenhet i ryggraden styr bilen uppför de hala, snötäckta branterna. Vindrutetorkarna jobbar febrilt för att utvidga synfältet. Att få ut dagens mål mat; höbalar, vattendunkar och hinkar med pellets och köttkross, blir en ovanligt utmanande uppgift.

Antalet arbetstimmar i snöstorm blir, som tur är, inte speciellt många under ett arbetsår. Inte för att det skulle spela någon roll; för djurskötaren från Västerbottenskustens Lövånger slog barndomsdrömmen in. Sedan början på 80-talet har hon ”världens bästa jobb”.

– Fastän vi har många rutiner blir det aldrig långtråkigt. Vi har väldigt varierande arbetsuppgifter, allt från att träna sälarna till att åka ut i skogen och hugga ris till klövdjuren, berättar Maj-Britt.

– Alla årstider bidrar också till variationen. På våren föds djurens alla ungar. På sommaren är det fullt med folk, guidade matningar och besök i barnens djurpark. Vintertid blir landskapet helt magiskt, och så avslutas året med Julparken under december, fortsätter Maj-Britt.

Renkalven Miessi bodde sitt livs sju första nätter hemma hos Maj-Britt, efter att ha förlorat sin mamma.
Miessi är flaskmatad och väldigt närgången vid besök.
De frusna låsen hanteras med en gasbrännare.
Kronhjortarna hälsar Chris Cockerill välkommen.
Rådjurskiden Lilly och Tindra förlorade sin mamma efter en bilolycka, och fick ett nytt hem på Lycksele Djurpark.

Under sina drygt 30 år på Lycksele Djurpark har hon byggt nära relationer parkens djur. Inte minst till favoriten Totta, den 22-åriga gråsälen, och nytillskottet Miessi, renkalven som förlorade sin mamma vid födseln och fann en ny i Maj-Britt.

– Ja, det här är min lilla bebis, säger Maj-Britt när hon, efter att ha tinat upp hänglåset med en gasbrännare, till slut tar sig in i renhägnet. Ingenting görs på det enkla sättet idag.

"Mina klasskamrater kommer bli så avundsjuka"

 

För Chris Cockerill, praktikanten som vanligtvis har en betydligt lugnare vardag på universitetet i Manchester där han studerar biologi, är dagens nederbörd en närmast övernaturlig upplevelse.

– Vi har väldigt mycket vind vid kusten, och vintrarna är väldigt råa, men så här mycket snö har jag aldrig varit med om förut, säger han och ler.

– Mina klasskamrater kommer bli så avundsjuka, fortsätter han och tar fram mobilen för att föreviga omgivningen kring myskoxarna.

Köttkross kastas in i varghägnet, där de lekande lätt spårar upp maten i den djupa snön.
Fjällräven i vinterskrud är svår att få syn på. Speciellt när undviker stormen nere i sitt gryt.
Maj-Britt Lundqvist tycker att hon har världens bästa jobb.
– Det är en väldigt jordnära arbetsplats och det märks att personalen har bra kontakt med djuren, säger praktikanten Ida Lund.
Sälarna matas två gånger om dagen.

En tredjedel av hans praktik har passerat sedan ankomsten i september och lärdomarna är många. Inte minst att ”wolverine” inte bara är namnet på en karaktär i x-men, utan också den engelska översättningen på ”järv”, ett av nordens fem stora rovdjur. Även utanför parken finns mycket nytt att uppleva. I sommar ser han fram emot de ljusa nätterna han hört talas om, men just nu lägger han stora delar av sin fritid åt att fotografera norrskenet som han beskriver som ”unikt”.

Lika unikt är det inte för Ida Lund, praktikanten från naturbruksgymnasiet i Öjebyn utanför Piteå. Under uppväxten i Älvsbyn har norrskenet dansat för henne många gånger, men att det inte är unikt gör det inte mindre vackert. De båda praktikanternas engagerade samtal om himlafenomenet pausas varje gång de stannar utanför en inhängnad och återupptas så fort de tömt hinkar och famnar med foder och hö och åter befinner sig i det varma fordonet.

Ibland har stallkatten tur och får sig en smakbit.
Skymningen faller redan klockan 14, lagom till sälarnas middag.
Gråsälen Bosse slukar ivrigt allt som bjuds innan han klappar sig på magen; "mer!"
"Hos oss ingår det också flera hotade nordiska arter, bland annat vicent, myskoxe och fjällräv"

När samtliga av parkens klövdjur fått mat väntar en timmes lunch. Sedan blir det rovdjurens tur; järv, fjällräv, räv och varg väntar ivrigt på sina bitar av köttkross. Till och med det skygga lodjuret skymtar till mellan snöflingorna under några sekunder. Allra längst upp på berget ligger snön i hägnet fortfarande orörd; björnarna har sedan några veckor lagt sig tillrätta i sitt ide.

Innan en kort, värmade kafferast utfordras också Gutefåren. Det är en av parkens alla husdjursarter, varav flera, som fjäll- och jämtget, är en del av bevarandeprojektet Lycksele Djurpark är en del av.

– Det är ett samarbete mellan flera djurparker. Hos oss ingår det också flera hotade nordiska arter, bland annat visent, myskoxe och fjällräv. Dessutom har vi några exemplar av de västerbottniska bjurholmshönsen, berättar Maj-Britt.

När kopparna är urdruckna och fingrarna åter rörliga faller skymningen. Klockan är 14, och det är dags för sälarnas andra mål mat. Snön har lugnat sig och det går urskilja konversationer över ljudet från klappande simfenor med översättningen ”MER!”. De tre djurskötarna är dem till lags tills hinkarna är tomma.

Resten av dagen spenderas utan kontakt med djuren, men oavsett väderlek eller kalenderdag ses de morgonen därpå igen.

 

Text & foto: Thea Holmqvist

Fler stories

Fånga norrskenet
Gold of Lapland
Foto: Lars-Olov

Fånga norrskenet

Hur mycket måste kameran kosta? Hur ska man ställa bländaren för att fånga norrskenet? En fotograf ger sina bästa ...

Berättelser om Västerbotten - i giganters fotspår
Ragsjölidens Hemsida
Hitta hit

Berättelser om Västerbotten - i giganters fotspår

Det kan låta pompöst att tala i versaler om den Västerbottniska berättartraditionen, men faktum är att den är ganska mäktig. ...

En resbloggares upplevelser

En resbloggares upplevelser

Claire Droppert reser över hela världen för att fota. Läs hennes blogg om mötet med Västerbotten och sjunk in i ...

Fler stories

Gold of Lapland
Europeiska regionala utvecklingsfonden
Region Västerbotten